Träningen

Äntligen hände det. Det jag väntat på i flera år inföll idag. Jag vaknade som vanligt på morgonen när klockan ringde. Trött som fan var det bara att släpa sig upp ur sängen, vingla in i duschen och försöka vakna till när det varma vattnet sköljer över en. När duschen var klar så hade jag, som vanligt, vaknat till lite mer och började borsta tänderna. Nu var det bara att vänta på att det skulle komma in skrikande ungar som börjar tjata om frukost och liknande. Av någon anledning hände inte det än men jag vet vad som väntar. Sen var det bara att gå ut i köket och börja koka gröt, ta fram juice, smör, bröd, ost och skinka. På med kaffet och sen klä på sig ordentligt och invänta resten av familjen för att äta frukost och sen börja med dagens bestyr.

Det var då det skedde. På med den nystrykta skjortan och sen på med jeansen. Men vad fasen? Vad är det som händer. Översta knappen på de nytvättade jeansen vill inte gå igen. Det fattas nån centimeter på översta knappen. Det här har jag fasat för. Även träningen har fått läggas lite åt sidan senaste åren och att några lönnkilon skulle komma krypandes var väntat. Att det skulle komma just idag hade jag inte väntat mig men det var det som fick mig att bestämma mig för att nu måste jag komma igång igen. Nu blir det minst 3 löppass i veckan och minst ett styrketräningspass. Så idag blir det till att bränna och köpa nya löpardojor. Som märkestrogen blir det nya Asics. Finns ingen mening att ens prova andra skor. Jag har genom åren haft ett otal olika dojjor och märken men fastnade för Asics och har aldrig vänt mig om efter några andra efter det. Det ryktas om att Scott är på väg att ta stora marknadsandelar på marknaden för löparskor men framförallt så är det deras cyklar jag är intresserad av. Utöver löpning så gillar jag att cykla mountainbike men det är ju inte en direkt billig sport.

Går och funderar på om jag kanske måste köpa en ny cykel nu också så jag faktiskt kommer ut och tränar ordentligt. Det gäller bara att få kärringa att ta hand om barna lite extra så jag får cykla några timmar i veckan. Det i sig kanske inte är så svårt. Det största problemet ligger nog i att få kärringa att godkänna utgiften på drygt 15k för att köpa den vansinnigt snygga Scot Scale 750.

Så drömma kan man men frågan är dom det hjälper något. Har svårt att se att frugan kommer uppskatta att jag dels slänger mer ansvar på henne än vad hon redan har, samt att jag ska bränna 15k för bara en cykel. Missförstå mig inte, hon är helt fantastisk. Barndomskärleken som stannade kvar. Allt för många, som jag förstått det, lever sina liv saknandes av ”the one the got away”. Jag lyckades hålla fast vid min. Trots att hon gett mig allt man kan önska i livet så måste jag få gnälla lite eller hur? Hur kul vore det om man man aldrig fick gnälla om något. Och det sätter också lite perspektiv på saker och ting när det man helst klagar på är att man inte kan dricka tillräckligt